Hormonhäxa?

Känns det som nu.. eller jag vet inte! Finns saker just nu som känns så otroligt jobbigt samtidigt som jag är jättelycklig. Jag känner mig som en hormonhäxa helt enkelt.
Idag rann bägaren över och det blev helt enkelt för jobbigt för mitt psyke. Ni som är hundägare tycker väl förmodligen att jag är världens sämsta matte för att jag skriver det här men jag måste få ventilera mig.
Jag är hemma med Pluto hela dagarna, han har en läkande tass och är EXTREMT rastlös, ligger och piper halva dagarna och kan inte ligga och slappna av. Jag får ingen ro till vila och därför är jag uppe och sysselsätter mig med städning, putsning, tvätt och annat som inte är så jättekul istället. Jag är alltså med honom 24 timmar om dygnet. Idag var jag på stan med Marie nån timme för jag tänkte att han klarar ju sig själv men när jag kommer hem så har han rivit sin bädd i molekyler och slitit ner våra sängkläder från sängen och röjjt runt som fan! Jag fick börja städa det första jag gjorde och till slut kom bara tårarna, då jag känner nu att jag inte ens kan åka hemifrån och göra något för mig själv heller pg.a att jag måste stressa hem till hunden eller inte åka nånstans utan honom.
Jag älskar Pluto av hela mitt hjärta, men känner bara att jag hade behövt en paus. Bara en natt, en dag eller fast några timmar! Det finns ingen ork att göra allting nåmer. Jag hade bara velat ha en dag med ro och vila.

Jag städar, tvättar, lagar mat, förbereder för bebis, handlar och ska samtidigt orka aktivera Pluto och ge honom så mkt kärlek och energi som möjligt. Jag är helt slut!
Känner mig så hemsk för att jag ens har såna känslor. Att jag känner mig less! :(
Han är bara ett år gammal och jätte rastlös och det är inte ens lite hans fel men just nu blir det bara för mkt!
Och Micke måste ju jobba ( vilket man självklart förstår) så det finns inget jag kan göra. Jag har inte samvete och be någon vara hundvakt en helg för jag skäms för att jag känner som jag gör. Nu kan ni få tycka att jag är en hemsk människa som blir less på min hund ibland, men har iaf fått ventilera mig lite. Det behövdes!!
Det går nog över men är bara just nu som det är tungt.

Nåväl.. var ju som sagt på stan med Marie idag och fyndade lite småsaker, sen var vi även på Café Rost och åt lunch och surrade lite skit. Tack gumman för en trevlig förmiddag <3

Ikväll tänkte jag laga en smarrig maträtt åt min karl. Fläskytterfilé i pepparsås och pasta till :) Mums!
Sen har jag hyrt en bra film och köpt popcorn och lite godis som pricken över i:et!
Resten av helgen blir det väl att vara hemma med Pluto eftersom Micke jobbar. Hittar väl något att pyssla på med här hemma.

Nä, nu ska jag börja förbereda maten. Ha en bra helg allihopa.
Och om tomten läser det här så önskar jag mig en stooor kram och lite uppmuntran i förskotts-julklapp :)

Over and Out/N



Kommentarer
Marie

Nåå gumman, det är inte ett dugg fel att känna som du gör & sådär känner jag också ibland trots att jag inte ens är gravid. Det är mänskligt, man räcker inte till allt & alla & även om det inte är hundens fel så känner man ju som man gör helt enkelt :/ Det är okej, man måste få känna så. Ta en hundfri dag för dig själv precis som vi pratade om tidigare idag, be din man ta hand om honom när han kommer hem från jobbet & säg att du verkligen behöver en stund med ro för dig själv - det är inte heller fel & göra så. Tack själv för en supertrevlig förmiddag :) KRAMAR I MASSOR!!

2011-08-26 @ 18:10:27
URL: http://maryskrypin.blogg.se/
Pernilla

Förstår hur du känner, kan också känna så med hunden ibland. Dock är våran Uno 8 år och väldigt lugn men han har sina ryck (busryck) ibland. Dock klarar han sig väääldigt bra hemma. Men kan tänka mig att du blir leds eftersom du går hemma och inte kan komma ut på egentid. Du måste öva med honom mer att vara ensam hemma (kortare stunder först, och förläng dem lite hela tiden) så att han vänjer sig. Aktivera honom inne före så att han är lite lugnare när du går. Sen förstår jag att det är svårt nu när han har skadad tass. Hoppas det läker för honom snart så du kan ta honom på promenader och aktivera honom bättre så klarar han sig bättre hemma ensam sen. Skickar en kram till dig!

2011-08-26 @ 20:56:40


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

.

RSS 2.0