Kan ju börja med att berätta att helgen i Stockholm med hjärtat var underbar! vi åt middag i gamla stan, shoppade en massa, tog ett bad på hotellet med alkoholfri champagne och frukt, gick på massage och bara myste på. Helt underbart och jag hade gärna stannat lägre men saknade våran lilla pluto och nångång måste man tillbaka till den tråkiga vardagen..
Bilder på det lilla jag fotade ska jag försöka lägga upp snarast så håll ut!! :)

Nu till något helt annat.. har känt mig allmänt ensam, paranoid och handikappad på senaste. Jag är livrädd, rädd för allt som kan hända, rädd för att de vänner som betyder mest tar avstånd från mig för att jag är gravid, rädd för att jag inte kommer bli en bra mamma! Jag får höra att jag inte ska vara orolig och allt är säkert bra och allt sånt men det här är min rädsla, det som skrämmer mig! Det är nåt jag måste få prata om och inte bara glömma det och sluta vara orolig. Det finns vänner som jag saknar, vänner som jag kan prata med men på senaste känns det som att de tar avstånd från mig ända sen jag blev gravid! Det gör mig ledsen som fan, jag är inte handikappad, jag är samma nathalie men med en liten i magen! Man kanske inte kan umgås varje dag och jag är inte bättre själv på höra av mig men ett sms då och då där man frågar hur jag mår eller varför jag inte hört av mig? Något! Jag tycker alltid jag funnits för de som mår dåligt, försökt lyssna och ge råd.. men nu behöver jag stöd.. jag behöver få prata, prata med någon som faktiskt lyssnar! Någon som bara skulle ringa och säga: hej, vad sägs om att vi går ut och käkar, jag bjuder! Jag gör sånt, jag ringer de som har det jobbigt.. bjuder på lunch, fika eller kanske till och med en resa till gällivare för att gå på dollarstore! Bara något litet som ger en den där extra energin.

Känner mig ensam som fan, hade bara velat ha en axel att gråta ut mot ibland. Är så många i min närhet nu som har det tufft och jobbigt.. Den lilla energi jag har vill jag lägga på att finnas där för dom. Men jag själv hade också behövt en vän eller två. Nu tänker inte jag sitta här och gnälla mer, eller tycka synd om sig själv men är skönt att ha en blogg där jag kan skriva vad jag känner.. oavsett om någon läser eller inte! Och OM det är någon som läser så tycker ni förmodligen att jag är paranoid och störd men måste bara berätta mina känslor på nåt sätt.

På tal om rädsla så har jag haft kramper i magen hela helgen till och från, inatt har den varit extrem så ligger här i sängen i en ställning som känns bra och väntar på att få ringa barnmorskan! är sjukt rädd och det är inte bara vanlig magont, detta är något annat :( Men jag får väl hoppas på det bästa och att allt är som det ska..
Våran lille... hoppas du har det bra där inne och kämpar på tills du ska komma ut..

Nåväl allihopa, ha en bra dag.

Over and Out /N