Idag är det...
.. tre år sedan som Simon lämnade oss här på jorden. Än idag känns det lika overkligt! Kommer aldrig glömma det där hemska samtalet jag fick att simon låg på lassa men inte klarat sig! En massa känslor for genom kroppen då.. sorg, ilska, chock! Jag förstod inte hur en människa kan göra nåt sånt. Det är så orättvist! Simon hade massor med vänner och en stor familj som älskar honom och nu måste alla leva i denna mardröm som innebär att vi aldrig kommer få se honom igen. Endast minnerna lever kvar! Han hade hela livet framför sig och på en bråkdels sekund togs det ifrån honom. 2 dagar innan den dagen så skrev han sms åt mig och frågade han om han kunde komma förbi mig men jag var nyopererad och hade massa folk springandes hemma redan. Hade jag vetat då vad som väntade så hade jag aldrig nekat honom att komma förbi! :(
Det enda goda som kommit av det här är att jag fått träffa Simons underbara vänner och familj, jag har även funnit en vän som jag värdesätter väldigt högt och hon vet vem hon är! <3 Alla har olika relationer till dig Simon och alla har olika historier och minnen om dig, det är så roligt att prata med din familj och dina vänner och höra om allt knasigt du hade för dig! Jag vet att vi kommer ses igen.. och tills dess. Sov i ro min vän, saknar dig och idag brinner ett ljus här hemma hela dagen för dig!
<3
<3 Familjen hälsar till dig och din familj :)
